Long hot summer

Ond hals, huvudvärk, matt när böcker ska packas och bäras upp på vinden, kläder ska tvättas och väljas ut till resan. Det blir lätt att man tar med sig en bok till soffan istället. Som en med citat från klassiska noir filmer som jag knappt öppnat sedan jag köpte den för mer än tio år sen. Här kommer några sköna som jag fastnade för:

- No one can live on grief. Yesterday is yesterday, tomorrow is tomorrow.
- You left out today.
- Today is already yesterday.
Affair in Trinidad (1952) Juanita Moore och Rita Hayworth

- I haven't seen a dog yet that liked me.
Beware my lovely (1952) Robert Ryan

- Stop calling me Chiquita. You don't say that to girls you don't even know.
- Where I learned Spanish you do.
The big steal (1949) Jane Greer och Robert Mitchum

- I came to Casablanca for the water.
- But we're in the middle of the desert.
- I was misinformed.
Casablanca (1942) Humphrey Bogart och Claude Rains

- Why didn't you come home before?
- Why didn't I go to China? Some things you do, some things you don't.
Clash by night (1952) Keith Andes och Barbara Stanwyck

- You drinking that stuff this early?
- Listen, darling, when you drink as much as I do, you gotta start early.
Cry danger (1951) Jean Porter och Richard Erdman

- I can never get a zipper to close. Maybe that stands for something. What do you think?
Gilda (1946) Rita Hayworth

- What's the matter? Were you out with a guy who thought no was a three-letter word?
Kiss me, deadly (1955) Ralph Meeker

- What happened?
- Small accident. The road curved but I didn't.
The strange love of Martha Ivers (1946) Van Heflin

- In Italy, for thirty years under the Borgias they had warfare, terror, murder and bloodshed, but they produced Michelangelo, Leonardo da Vinci and the Renaissance. In Switzerland they had brotherly love, they had five hundred years of democracy and peace - and what did they produce? The cuckoo clock.
The third man (1949) Orson Welles


Don't worry Chiquita, I'll just give him my laid back evil eye.

Planet landar 16.50, hämta väskan, passkontroll, taxi till busstationen, buss upp till Estelí, checkar in i mitt rum vid niotiden. Det var så jag hade planerat min ankomst till Nicaragua, jag skulle slippa den något stökiga huvudstaden och dra direkt upp till det som ska bli mitt hem. Det är bara det att sista bussen går 17.45, för sedan blir det mörkt och då åker inga bussar längre. Okej, då tar jag taxi in till busstationen och checkar in på hotell där, nära och praktiskt när jag ska ta bussen på morgonen. Nej, det ska jag visst inte får jag reda på. För det första är det ett stökigt område där man vill vara så lite som möjligt, speciellt om man har en stor ryggsäck som skriker ut turist. För det andra så betalar man oftast per timme på hotellen i det området, det är visst väldigt vanligt att "par" hyr ett rum för endast ett par timmar. All min planering till ingen nytta och hur ska jag få tag på ett schysst hotell i Managua? Plötsligt var allt så jobbigt. Men idag var han där uppe på min sida igen.

Jag var på mitt gamla gymnasium i Angered och hälsade på en Lokomotivkamrat som var i Nicaragua i våras. Det visar sig att hans kollega har bott tre år i Estelí och att hans sambo kommer därifrån. Plötsligt sitter jag där och får expertråd samt namn på personer som jag kan kontakta ifall jag vill åka iväg lite. Bland annat kan jag åka med Enrich till de olika småbyarna uppe i bergen i norr, när han en gång i månaden åker dit för att besöka de projekt som Vänskapsförbundet Sverige-Nicaragua stödjer. Dessutom fick jag tips på flera schyssta hotell i Managua, varav ett var startat av Jaime, en vän till honom. Jag å min sida har lovat att ta med en kamera till kollegans sambos lillebror, som om jag förstod det rätt är med i ReJE, det ungdomsnätverk som jag ska jobba med. Ja, det är en liten värld.

Och när jag är på min gamla arbetsplats, ABF, och säger adjö till mina kära kollegor, då visar det sig att en kollega också varit i Nicaragua och volontärarbetat. Hon var en vecka i, just det, Estelí, där hon läste intensivspanska och bodde hos en familj, innan hon sedan åkte ut till en liten by för att vara med och bygga en skola. Hon var där 1993 och familjen hon bodde hos hade sex barn, det är inte helt omöjligt att något av dessa barn är med i ReJE. Ja, det är en liten värld.

Spaniens främsta bidrag till hiphopen, Mala Rodriguez, har slagit ihop sig med de spanska jazzartisterna Refree och la Original Jazz Orquestra Taller de Músics, och gjort en remix på sin gamla hit "Tengo un trato". Lite som Timbuktu med Chords, fast ändå inte. Två gånger har hon uppträtt på Clandestino, bägge gångerna har jag missat henne. Hennes andaluciska accent påminner lite om hur nicaraguanerna snackar spanska, så för att komma in i det så går Malas skiva Malamarismo på repeat. Dessutom är blåsinstrument underskattat, liksom koskällan.

Idag har jag gjort ett clean break med tjejen jag dejtat tidigare under sommaren. Rakt och ärligt, the way I like it. Nu blir det fyra månader utan dejting, trött på't. Får se hur mycket självdisciplin man har när man kommit ner till Nica, ett land där majoriteten av befolkningen är unga tjejer.

Svårare var det att göra ett clean break med mina Paul Smith-byxor. De har hängt prydligt i garderoben i snart tio år och vore det inte för att jag ska hyra ut min lägenhet i andra hand så hade de hängt där i tio år till. Det är ett par byxor från tiden innan kära Paul började flumma och lämna den estetiskt klassiska modstilen. Det fattas bara fem centimeter i midjan för att jag ska kunna använda dem, men det är fem viktiga centimetrar. Trots det kunde jag inte låta dem åka ner i påsen till Emmaus. Nu ligger de framme på sängen i väntan på att jag ska ta mod till mig att göra slut för gott.

På tal om Paul Smith, kolla in denna piké som Sir Paul Smith designat som en hyllning till cykelsporten.

Tears for fears har absolut ingenting med Nicaragua att göra. Med all punta, soca och reggaeton är det frågan om de ens känner till denna brittiska popduo från 80-talet. Men uppe i Lunden har "Shout" varit något av sommarens stora hit, 24 år efter att den ursprungligen släpptes. Det var dock först i dagarna som jag verkligen uppmärksammade texten: And when you've taken down your guard/if I could change your mind/I'd really love to break your heart/I'd really love to break your heart. Hårt men ärligt.

En annan låt som i sommar slog mig i solar plexus med sin text, trots att låten varit en favorit i närmare femton år, är The Faces "Stay with me". I alla år har jag sjungit med när Rod the Mod hest skriker ut tonight you'd better stay with me. Att låten inte var en fullständig kärleksförklaring visste jag ju om men jag hade ändå inte riktigt förstått hur kall Rod var:

So, in the morning, please don't say you love me

Cause you know I'll kick you out the door

Yeah, I'll pay your cab fare home, you can even use my best cologne,

Just don't be here in the morning when I wake up

Blir alltid sugen på att festa när jag hör denna låten. Rod är så mycket mer än do ya think I'm sexy. Hela Atlantic crossing är en riktigt bra skiva fylld med självömkande låtar som "Three time loser", "I don't want to talk about it" och Motownklassikern "This old heart of mine". Men här kommer "Stay with me" så plocka fram bärsen, höj volymen och börja rocka!

Ibland missar man låtens andemening, ibland struntar man i det. Den genomsnittliga hiphoplåten gör sig bäst i att inte analysera texten. Men är det en låt som ska gå på repeat på ens bröllop så kan det vara en idé att kolla upp vad låten handlar om, även om man inte är så duktig på det språk låten sjungs på. Förra sommaren var jag på ett rätt tattigt bröllop i Istanbul som bjöd på omedveten komik. Vet inte om det var brudparets önskemål eller om det var bröllopets inhyrda DJ men under kvällens lopp spelades Roxettes "It must have been love" minst fem gånger. Texten fortsätter som bekant med ...but it's over now.

I Göteborg blir man kriminell om man målar på väggar. I Estelí ser man det som ett sätt att stärka ungdomarnas självkänsla och position i samhället. Kurser i väggmålningar är en metod Red de Jóvenes Estelí, ReJE, använder sig av i sitt arbete. Dessutom jobbar de med radiosändningar, musikprojekt på ungdomsfängelse, jämställdhet, lägerverksamhet i naturreservaten, karnevaler och mycket mera. Under min tid i Estelí kommer jag att arbeta tillsammans med detta ungdomsnätverk för att förstärka och utveckla det organisatoriska arbetet.

Jag kommer även att arbeta tillsammans med kvinnoföreningen Xilonem. Xilonem som bland annat jobbar med juridisk rådgivning för kvinnor, information om sexuell och reproduktiv hälsa till ungdomar, läxläsning för barn, har även en barn- och ungdomsteater. Teaterprojektet vänder sig till barnarbetare med målet att de ska få högre självkänsla och får lära sig om jämställdhet och familjevåld. Tillsammans med Jeysel som leder teatern kommer vi att spåna kring hur Xilnom kan vidareutveckla teaterverksamheten.

Här kommer ett kortare reportage från en väggmålningskurs, eller muralismo.

Föraktfullt har jag genom åren fnyst åt backpackers, bara för att de är ute och luffar så behöver de inte se ut som luffare. Ett par schyssta sneakers, jeans och en t-shirt and we're set to go. Men nu har jag fått svälja min stolthet och köpt ett par vandringsskor, eller multisportskor som de uppenbarligen heter i fackterm. De är aldrig in fashion, men heller aldrig out of fashion, som en vän inom modebranschen kommenterade mitt inköp. Förmodligen hade jag blivit mer utskrattad om jag dykt upp i ett par Stan Smith inför en vulkanklättring. Nu har jag istället skaffat mig hela kittet, multisportskor, cargobyxor, stor backpack och till det har jag en fotbollsmatchtröja och en palestinasjal.


Dom var varken bruna eller billiga, men breda.

När vi nu är inne på backpackers så kan jag rekommendera William Sutcliffes Are you experienced? (på svenska En tripp till Indien). Det är en satir från 1997 som driver med backpackerskulturen. Dave hänger på sin kompis flickvän Liz till Indien med förhoppningen om att få henne i säng. Medan Liz älskar Indien och "upptäcker" sig själv, hatar Dave Indien med dess värme och trängsel och längtar tillbaka till kylan och puben i England.

är titeln på en film med Don Johnson som jag tyckte var grymt bra när den kom, förmodligen för att han trots allt var Sonny Crockett. Long hot summer är även titeln på en annan film där Paul Newman gör samma roll som Mr Don, förmodligen en bättre rolltolkning men jag tvivlar på att jag hade tyckt det då. Dessutom är Long hot summer titeln på en underbar låt med en lika underbar video av The Style Councils. När man ser Paul Weller liggandes på en rödvitrutig picknickfilt, smekandes sin nakna bringa, är det långt till den unga och arga Weller vi såg i The Jam. Men framför allt är long hot summer något alla svenskar längtar efter men mycket sällan får uppleva. Nu är det även namnet på en blogg.

Om dryga två veckor åker jag till Nicaragua. Jag flyr den annalkande hösten i Göteborg för den centralamerikanska regnperioden. På denna blogg kan mina nära och kära, det vill säga just du, följa med mig till mitt nya hem i la tierra sandinsta, Estelí. Tillsammans kommer vi få uppleva ungdomars kamp för utbildning, feministisk barn- och ungdomsteater, kommunval i Estelí, besök på Fair trade kaffeplantage, guidade turer i regnskogen och vulkanklättring. Men även inte fullt så pk-upplevelser, vilka de blir får tiden utvisa. Och sista veckorna innan jag kommer hem till ett Göteborg i julskrud ska tillbringas på playan, för i december kommer nämligen sommaren till Nicaragua. Så när vi på juldagen möts upp på Klara kommer den berömda balkanbrännan vara i sitt esse. Bienvenido!