Fast i en lägenhet någonstans på andra sidan
Sista helgen i Nicaragua och jag är fast i en lägenhet. Jag passar/lånar några kompisars lägenhet och då det varit inbrottsförsök behöver dörren lagas. Igår kom gubbarna, tog hela dagen på sig och när det blev kväll var de fortfarande inte klara. Ingen sista lördagskväll med gänget för min del, som tur var kom iallafall två kompisar över och höll mig sällskap. Men idag söndag är jag helt isolerad, min kredit på mobilen är slut, kompisarna är kvar i Managua och gubbarna som lovade komma tillbaka på morgonen har fortfarande inte visat sina trynen. Jag har sett fram emot en helg med fotboll på tv, slösurfande, kaffedrickande och allmänt slapp, men jag ville inte att det skulle ske under min sista helg här. Denna helgen skulle bli en massiv utgång på lördagen, semifinal med Real Esteli på söndagen och allmänt häng samt fotande med vänner. Men pga mañanamentaliteten så lär jag sitta fast här fram tills flyget går...
Onsdag morgon vid femtiden tar jag bussen ner till Managua och flygplatsen, 40 timmar senare är jag hemma i Sverige. Det känns både skönt och lite trist. Under min rundresa i södra Nicaragua de senaste två veckorna så har jag insett att jag börjat komma in i och förstå livet i Nicaragua. Jag insåg också att jag förmodligen aldrig mer kommer träffa de flesta av mina nya bekantskaper. Högre upp på min lista på resmål är Spanien, New York, Kuba, England, Finland och Makedonien. Som en liten dark horse de senaste veckorna har Nya Zeeland dykt upp. Överhuvudtaget så skulle jag vilja tillbringa en månad eller två i ett engelskspråkigt land för att verkligen få ett flyt i engelskan. Samtidigt så vill jag ner till Spanien igen för ett par månader. Det blir till att jobba på och spara pengar, kanske rent av sälja min själ till bageriet och extraknäcka på helgerna??? Men det finns också en överhängande risk att det är så skönt att hänga hemma i Götet att det dröjer tio år igen innan jag lämnar landet för en längre vistelse än en semestervecka.
Onsdag morgon vid femtiden tar jag bussen ner till Managua och flygplatsen, 40 timmar senare är jag hemma i Sverige. Det känns både skönt och lite trist. Under min rundresa i södra Nicaragua de senaste två veckorna så har jag insett att jag börjat komma in i och förstå livet i Nicaragua. Jag insåg också att jag förmodligen aldrig mer kommer träffa de flesta av mina nya bekantskaper. Högre upp på min lista på resmål är Spanien, New York, Kuba, England, Finland och Makedonien. Som en liten dark horse de senaste veckorna har Nya Zeeland dykt upp. Överhuvudtaget så skulle jag vilja tillbringa en månad eller två i ett engelskspråkigt land för att verkligen få ett flyt i engelskan. Samtidigt så vill jag ner till Spanien igen för ett par månader. Det blir till att jobba på och spara pengar, kanske rent av sälja min själ till bageriet och extraknäcka på helgerna??? Men det finns också en överhängande risk att det är så skönt att hänga hemma i Götet att det dröjer tio år igen innan jag lämnar landet för en längre vistelse än en semestervecka.
