Long hot summer

Det har regnat och áter regnat. Skördar har förstörts, byar isolerats av trasiga vägar och broar, folk insjuknat och även dött. I Nicaragua har 23 personer dött när de försökt korsa vattendrag för att ta sig hem, för att inte nämna alla gamla människor som avlidit av den ständiga fukten, i mitt kvarter har tre äldre damer gátt bort. I det sammanhanget är min förkylning, ständiga rethosta och mögliga kläder inte sá mycket att beklaga sig över, men i min lilla värld har det ändá inte varit sá himla kul. Om det var regn jag vill ha kunde jag ju valt Borás istället.

Men de senaste dagarna har solen áterkommit och inte en droppe har fallit denna helg. Tillsammans med min kombo Anna har vi promenerat till La Casita (café/botanisk trädgárd) för att lyxa till det med nybakat bröd och lässtund i det gröna. Pá den sammanlagda promenade pá tvá timmar har jag áterigen kunnat börja grunda för balkanbrännan. Jag känner mig som pányttfödd efter att ha tillfrisknat, tvättat alla mina kläder, vädrat mitt rum (ság hela tiden till att ha mina ögon pá den där jäkla katten som tvá gánger skitit pá min säng) samt fátt se solen igen. Under regnperioden när det regnar som värst är det ingen hit att ge sig ut pá äventyr därför har jag fátt hálla mig här i Estelí och har hunnit bli rätt trött pá denna smástad, I´m a big city boy and I need those neon lights. Men om regnet försvunnit för denna gáng sá blir det till att lämna Estelí för annat, mest av allt känner jag för en tripp ner till stranden.


Tre timmars ösregn och inte ens Casa de cultura klarar av att värja sig mot vattnet.