The Waterfall, part III
I màndags bidde det lite bärs med ett internationellt gäng pà Bar Titanic. En bar med lite plaststolar och en jukebox. Jag drog dit med tyskarna samt en britt fràn Sheffield som kommit samma dag utan att kunna ett ord spanska. Sam, som han heter, hàller pà Sheffield Wednesday, tycker att Niclas Alexandersson är grym samt gillar Madchester. Skönt att kunna connecta med nàgon och dessutom fà slappna av och prata engelska. Jag tillàter mig annars aldrig att prata engelska och umgàs väldigt lite med svenskaran, därför blir det nästan uteslutande spanska. Under kvällens lopp dök Ronny och Jorge upp, tvà nicas jag lärt känna. Och strax därefter dök typ 15 spanjorer upp. Spanjorer är tillsammans med kanadicker de största utländska grupperna, följt av tyskar och amerikaner. Under kvällen föddes idén att dra till Tisey under tisdagen, eftersom det var ytterligare en högtid för nàgon helig figur sà var det helgdag för de flesta. Själv skulle jag jobba med beslutade mig för att hänga med halva dagen.
Tisdag morgon regnar det. Jag och Ronny hänger pà Casa de cultura, övertygade om att utflykten regnat in. Nope, fyra spanjorer och en nica stàr och väntar pà oss. Ut i regnet för att se vattenfallet, igen. Tre gànger i Tiset-Estanzuela, men jag har fortfarande inte fàtt tillfälle att se skulpturparken. Uppe i bergen isolerade sig en man för fyrtio àr sedan för att bekämpa sin alkoholism, han blev kvar och gjorde skulpturer i sten. Om vattenfallet kan man säga att den växer i omfàng varje gàng, kanske har det med regnet att göra. Om dagen i övrigt kan sägas att det var härligt att höra spanska fràn Spanien, synd bara att ingen av alla spanjacker här är fràn Madrid. I övrigt kan sägas att man här i Nicaragua använder sig mycket av beskrivning av utseende när man pratar om eller till folk. Jag är till exempel chele och flaco, det vill säga har vit hud och är smal. Andra uttyck är chino om man har lite asiatiskt utseende eller lite sneda ögon, negro om man har mörk hud, gordo eller gordito om man är mullig. Som svensk blev man först lite förvànad och undrar om inte folk blir upprörda. Men som de själva förklarar det sà har det inget med värderingar att göra, du har vit hud alltsà är du chele som de förklarade för mig.
Tisdag morgon regnar det. Jag och Ronny hänger pà Casa de cultura, övertygade om att utflykten regnat in. Nope, fyra spanjorer och en nica stàr och väntar pà oss. Ut i regnet för att se vattenfallet, igen. Tre gànger i Tiset-Estanzuela, men jag har fortfarande inte fàtt tillfälle att se skulpturparken. Uppe i bergen isolerade sig en man för fyrtio àr sedan för att bekämpa sin alkoholism, han blev kvar och gjorde skulpturer i sten. Om vattenfallet kan man säga att den växer i omfàng varje gàng, kanske har det med regnet att göra. Om dagen i övrigt kan sägas att det var härligt att höra spanska fràn Spanien, synd bara att ingen av alla spanjacker här är fràn Madrid. I övrigt kan sägas att man här i Nicaragua använder sig mycket av beskrivning av utseende när man pratar om eller till folk. Jag är till exempel chele och flaco, det vill säga har vit hud och är smal. Andra uttyck är chino om man har lite asiatiskt utseende eller lite sneda ögon, negro om man har mörk hud, gordo eller gordito om man är mullig. Som svensk blev man först lite förvànad och undrar om inte folk blir upprörda. Men som de själva förklarar det sà har det inget med värderingar att göra, du har vit hud alltsà är du chele som de förklarade för mig.
Kommentarer
Trackback
