Tàget fràn norr
I Nicaragua kör man med fasta speldagar, det är skönt att upptäcka att det här finns nàgot som faktiskt fungerar bättre än i Sverige. I Allsvenskan spelas matchar utan nàgon som helst logik och speldagar flyttas pà kort varsel. Alltsà är det en söndag jag skriver om, söndag klockan tre tvà veckor sedan senaste hemmamatchen. Planen var ännu sämre och vattnet ännu högre, vintern har kommit för att stanna. Det regnar mer än i Boràs, men det är fortfarande svensk sommarvärme. Men i början av november avtar regnet, det kommer fortsätta vara runt tjugo grader pà dagarna men pà natten sjunker temperaturen. Det vill säga om klimatet är lika förutsägbart som det var förr i tiden. Jag räknar dock kallt med att jag ska kunna sola mig brun innan jag àtervänder.
Var var jag? Jo, söndag klockan tre. Jag är pà Estadio Independencia och ser Real Estelí försöka ta revanch för fjolàrets tvà förluster mot Deportivo Ocotal. I halvtid stàr det 1-1 och Estelíspelarna verkar mer intresserade av att sparka motstàndare än att sparka boll. Förmodligen fàr de en utskällning för efter halvtid börjar de prestera en efter förutsättningarna rätt underhàllande fotboll. I ösregn vinner El tren del norte med 4-1 och har fortfarande bara tappat poäng i 1-1-matchen förrförra helgen. Även om underhàllningen är diskutabel och komforten minimal sà är det ändà schysst att ha en söndagsunderhàllning i form av fotbollen. I dagarna har ett gäng fràn Barcelona kommit till Estelí och nästa hemmamatch ska jag ta med Javier. Han hàller pà Barca men av nàgon oförklarlig anledning har han helt glömt av att Blàvitt vann sin CL-grupp 1994 före Man United, Galatasaray och just Barcelona. Att Atletico i helgen torskade med 6-1 mot Barca undvek jag att nämna.
Real Estelí kallas för El tren del norte, tàget fràn norr, och spelar i rödvitrandiga tröjor. Uppenbarligen är de inspirerade av Lokomotiv Göteborg, àrgàng 2006.
